Ne fy usch och blää på dig Malin sitt inte vid datorn och ljug. Självklart är det inte fira som jag känner för i dag. Detta är min tröst (börjat ta efter för mycket av Saras matvanor). Att ta avsked är bland det västa som finns, hade trott att dagens skulle gå någolunda smärtfritt. Men har inte kunnat äta en smula, förutom mumsmumsen som en brukare gav mig som tack för hjälpen.
 Menar nu inte det avsked som jag tog av Mr O i morse när han lämnade mig för ett dygn med arbetsrelaterad mässa i Tyskland. Utan menar ju självklart avskedet jag var tvungen att ta med mitt jobb i dag. Hade aldrig kunna anat att jag skulle tycka att det var jobbigt. Jag som var så glad över att få lämna allt ett tag, få distans och sedan se om jag vill tillbaka eller ej.
Men avskedsrapporten som skrevs va bland det värsta jag gjort. Bättre var det ju inte heller när jag insåg att jag även var tvungen att skriva en till den andra våningen jag jobbade på.
Även om detta kanske bara blir för en månad eller två var det hemskt. Hade velat ta det med alla personligen men samtidigt hade jag aldrig klarat det för först i dag insåg jag att så många av er betyder så sjukt mycket för mig. Ni har ju blivit en stor del i mitt liv. Många av er är personer som jag kan dela det mesta med. Jag kommer verkligen att sakna er alla.

//Malin

Förresten bara så ni vet så lämnade jag alla saker i mitt fack så jag ska ha en anledning att komma tillbaka, så tro inte att jag glömt dom!