Tredje barnbarnet

Nu när jag har legat sjuk ett par dagar så har Sigge-Buff (Fia`s påhittade smeknamn) bott hos mina föräldrar. De är även så pass snälla att de tar hand om honom när jag jobbar. Och tro mig det går absolut ingen nöd på honom där, han blir behandlad som deras tredje barnbarn. De skämmer bort honom med nya leksaker. Mamma gör storkok med matlådor. Han får följa med på alla möjliga roliga aktiviteter mm. Men varken Sigge eller jag klagar. ;) Lite komiskt då mina föräldrar alltid varit emot att skaffa hund, speciellt mamma...Nu är hon så fäst vid honom att hon oroar sig hur hon ska klara sig utan honom när hon ska resa bort en vecka. Haha, så kan det gå! :)


              


Igår så svängde de förbi utanför min balkong för att visa upp Sigges nya sele som de inhandlat. Mamma tyckte att han behövde en lite mer robust sele till valpkursen som startar om några veckor. De hade även passat på att väga och mäta honom i djuraffären. Mitt lille pyre har blivit stort pyre. Mankhöjd: 27 cm. Vikt: 6 kg. (När jag fick honom så vägde han så lite som 1,6 kg)


                                        /sara

Walk this way!

Tack alla fina nära och kära som stöttar mig i denna utdragna, berg och dalbane-hjärtesorg! Det betyder verkligen allt för mig!
Jag vet att det kan vara vansinnigt påfrestande och svårt att sitta och trösta någon som är ledsen och går igenom någon slags separation, för vanligtvis så är det ju jag som sitter på andra sidan och tröstar. Vid det här laget så borde jag vara något av en expertis på detta. Jag har kört godis, glass, tidningsköp, hyra film varianten. Allt det där som jag brukar göra för andra i den här sitsen, fast som sagt då är jag ju på andra sidan och tröstar.

...Något som jag däremot inte vill höra är vilken skit eller idiot killen har varit! För det har han verkligen inte varit! (Med facit i handen så kanske det tom varjag som sabbade det vi hade.) Jag vet, för jag har träffat riktiga idioter tidigare. Vilket har gjort att det inte varit speciellt svårt att avsluta tidigare förhållanden. Så hur ni än tröstar; snälla ni, måla inte skit över någon som inte förtjänar det. Jag lovar att ni ska få göra det när jag väl träffar en skitstövel. Fritt fram att låta de verbala kängorna hagla!

...Hur som helst, så kommer det kanske bli lite gnälliga, deppiga kärlekstörstande inlägg på bloggen framöver. Så ni får helt enkelt stå ut med det...

Sedan så vill jag passa på att ge en dagens ros till finaste bloggläsaren Patricia! Ditt mail rörde mig verkligen till tårar. Happy tears, dock! ;)
Har även fått en del andra knuffar i rätt riktning från ganska oväntade håll...Tack för igår Daniel! ;)

                               



                                                    /sara

Detta kommer ingå i nästa Guinness rekordbok!

Fan, vilken jävla pissdag! Kvällen har verkligen sugit banan! Eller okej senaste månaderna med betoning på senaste 4 veckorna. Det har varit de värsta veckorna i mitt liv. Har aldrig känt mig så ensam och vilsen. Vanligtvis så har jag varit lite av en ensamvarg och alltid gillat att ha mitt eget space. Men inte nu längre! Kan ju säga att den här kvällen lutar åt guiness-rekord. Det stod tidigare under kvällen, verkligen klart för mig att mina två största kärlekar har glidit ifrån mig. Mycket väntat men känns ändå som en fet, jäkla, chockerandet smäll över käften. 
...Och jo, tydligen så kan man vara kär i två personer samtidigt men av olika anledningar. Svårt att förklara...
Jag vet ju att jag kommer att komma över det här, vartefter. Även om det inte känns så just nu. Jag har varit med om att få hjärtat krossat tidigare men då var det annorlunda. Jag hoppade upp i dejtingsadeln direkt då samt flyttade in i ett kollektiv. (Det bästa jag någonsin gjort!) Jag var liksom inte ensam då. Så klarar jag mig igenom detta helt på egen hand så kommer jag att klara allt!

Kom ihåg, att ärlighet varar alltid, alltid längst! Sanningen kommer ändå fram på ett eller annat vis. 
Hellre ledsen och sårad av sanningen än lycklig med lögnen!

                               

                                          Min nuvarande status, i ett nötskal!



                                                            /sara

Uhm...

Dagens fråga: Om man har fått ett telefonnr. Så hör det väl till god ton att höra av sig, vare sig man är intresserad eller ej!? Eller är det bara jag som är uppfostrad på det viset? Jag menar, om jag skulle ge mitt telefonnr till en kille så gör jag ju det i den förhoppningen att han faktiskt ska höra av sig. Eller vad säger ni?

Men om man ändå tänkt att avböja det hela, så gäller det ju att ha en god förklaring till det hela. Tåls att tänka på!

                
                                    /sara

RSS 2.0