Fan, vilken jävla pissdag! Kvällen har verkligen sugit banan! Eller okej senaste månaderna med betoning på senaste 4 veckorna. Det har varit de värsta veckorna i mitt liv. Har aldrig känt mig så ensam och vilsen. Vanligtvis så har jag varit lite av en ensamvarg och alltid gillat att ha mitt eget space. Men inte nu längre! Kan ju säga att den här kvällen lutar åt guiness-rekord. Det stod tidigare under kvällen, verkligen klart för mig att mina två största kärlekar har glidit ifrån mig. Mycket väntat men känns ändå som en fet, jäkla, chockerandet smäll över käften. 
...Och jo, tydligen så kan man vara kär i två personer samtidigt men av olika anledningar. Svårt att förklara...
Jag vet ju att jag kommer att komma över det här, vartefter. Även om det inte känns så just nu. Jag har varit med om att få hjärtat krossat tidigare men då var det annorlunda. Jag hoppade upp i dejtingsadeln direkt då samt flyttade in i ett kollektiv. (Det bästa jag någonsin gjort!) Jag var liksom inte ensam då. Så klarar jag mig igenom detta helt på egen hand så kommer jag att klara allt!

Kom ihåg, att ärlighet varar alltid, alltid längst! Sanningen kommer ändå fram på ett eller annat vis. 
Hellre ledsen och sårad av sanningen än lycklig med lögnen!

                               

                                          Min nuvarande status, i ett nötskal!



                                                            /sara