Okej, då kör vi igen då. Tänkte börja blogga lite succssesivt igen. För er som undrat vad jag har haft för mig de senaste veckorna så kan jag ju upplysa er om att jag varit på bloggsemester i helvetet. Maj-månad har utan tvekan varit den värsta månaden i mitt liv, hittills. All skit har liksom kommit med på en gång. Startskottet kan vi väl säga var den förstörda väskan som jag inte fick någon ersättning för. Ja, jo, jag vet det är bara en matriell sak men ändå 9000 kr i sjön. Sådant är ju aldrig kul. Nybliven singel. Har nog aldrig känt mig så ensam och vilsen som de senaste 2 veckorna. Att inte längre ha det privilegiet att var med den personen som man har delat sina innersta hemligheter med det senaste året. Suger banan rent ut sagt. Massa trista frågetecken runt jobbet. Bli sviken av folk som man har sett som sina vänner. Finns det något som jag avskyr så är det folk som bara finns i krokarna när det passar dem men när man verkligen behöver dem så flyr de fältet för att det känns obekvämt när någon mår dåligt...

Nog klagat om maj-månad nu. Känner att det är dags att vända på steken nu. Igår så övergick de senaste veckornas gråtande till ren och skär illska. Enligt min vän J så är det ett kliv framåt i bearbetningsprocessen. Hmmm, vet i katten. Men hellre förbannad än blödig som sagt.

Tack till mina finaste, fina vänner som stått ut med mitt bölande de senaste veckorna. Ni vet vilka ni är! Ni är bäst! <3

               
Mina underbara arbetskamrater tog med mig ut på en riktig tjejrunda för några veckor sedan.
Tack Malin och Linnea för att ni finns!

 
                                            /sara