Igår så blev det ju som sagt en sen lunch samt en shoppingrunda på stan med Fia. Och det komiska var att, då vi står och försöker bestämma oss för vad vi skall äta så diskuterar vi den manliga fåfängan och jag kommer och tänka på ett speciellt namn (Johan) i kompiskretsen som egentligen inte hör till den värsta sorten i katekorin manlig fåfänga...
...Precis som vi skall sätta oss och äta så kommer (just den Johan) Johan och går förbi. Snacka om ödets ironi! Självklart så gjorde han oss sällskap vid lunchen...

                
                
                  Två av mina äldsta och bästa vänner...

                                                  /sara