Ja bara så ni vet så, äter jag godis och ligger på soffan.
Det är så synd om mig i dag, ne jag är inte bakis eller något sådant. Jag är bara deppig. Vill inte att ännu en lång jobbvecka ska börja i morgon. Vill inte heller att det ska vara mer än halva tiden kvar av Mr O:s resa.
Jag saknar honom, jag saknar till och med att tjata på honom när det gäller att diska. Eller ja det känns som det skulle kvitta om han inte gjorde det i dag men vet att det inte riktigt kommer låta likadant när han kommer hem.

Jag saknar i alla fall famnen att krypa upp i när jag är ledsen och vill bli tröstad. En sådan dag är det i dag, jag vill gråta och få tröst.
Men icke i stället får jag äta godis och se på massa repriser i hopp om att glömma de grymt dyra skorna som fastnat på min hjärna.
Kapten är i alla fall inte brottningssugen i dag och det är ju en tröst för då hade jag nog strypt honom eller något. Ne fy så jag säger, men hade i alla fall stängt ut honom från tv-rummet.
Ska se gossip nu men nu vet ni i alla fall vart jag håller hus och varför ni ska ägna eran söndagskväll åt att tycka synd om mig.

//Malin