Jag har varit med om det så många gånger att jag har tappat räkningen... Dvs uppläxad ang vilken storlek jag har på kläder. Bara för att jag inte ser ut som en innebandyspelande, hungrig 12-åring i kroppen så kan jag förtfarande dra de minsta storlekarna i kläder, och det vill jag gärna fortsätta med utan att expediter tittar snett på mig. Jag var med om det härom dagen (igen) då jag lämnade tillbaka ett plagg som var för stort. Jag hade trampat i den klassiska fällan: Jag-skiter-i-att-prova-plagget-för-jag-har-en-likadan-hemma! Som självklart inte passade då jag kom hem, därav returen.
Så jag lägger upp plagget på disken och berättar att jag vill lämna tillbaka det, för att plagget är för stort:

* expediten: Vill du byta till en mindre storlek?

* jag: Finns det mindre storlek?

* expediten: Vi har jättesmå bra storlekar...eller vänta lite...Det här är ju en xs!?

* jag: ja!?

* expediten: Men hur...Det brukar ju bara vara smala tjejer som kan ha....

Expediten kommer på sig själv och avbryter pinsamheten med tystnad samt bli röd i ansiktet innan hon frågar om jag vill ha pengarna tillbaka.
Så, så kan det gå om man inte ser ut som en innebandyspelande, hungrig 12-åring...

                 
                  namen titta...

                                                               /sara