Jag har kommit en liten bit på vägen med en av mina fobier, nämligen att gå till tandläkaren. Ja, jag har kommit så pass långt att jag har tagit hem prislistor mm. Så i ärlighetens namn så har jag inte varit hos tandläkaren på flera år. (om man inte räknar slipningen av 2 tänder för 1 år sedan)

Detta av 2 anledningar:
* Det är dyrt!
* Det är sällan kul att ligga på rygg med en främmande människa grävandes i munnen...

Ett av mina minst smickrande ögonblick skedde dessutom i tandläkarstolen:
Jag bet för några år sedan av en tand och fick så fruktansvärt ont att jag var tvungen att beställa en jourtid hos tandläkaren. Min dåvarande pojkvän insisterade på att betala min tandläkarräkning. (eftersom jag var fattig student då) Så vi bestämde att han skulle möta upp mig hos tandläkaren då han hade sin lunchrast...
När man ligger på rygg med haklapp, blodiga tussar och så mycket bedövning i munnen att man skulle kunna bita av sin tunga obemärkt, så känner man sig inte speciellt hot!  Man vill bara få det överstökat.
Plötsligt så säger tandläkaren: "Ja, men kom in, du..."
Jaha, en sköterska tänker jag... Men inte då: "AJ, det där måste göra JÄTTE ONT!" Det var min dåvarande pojkvän som inte nöjde sig med att vänta i väntrummet, utan ville ha valuta för pengarna och sightseeing i min onda mun!
Har nog aldrig känt mig så arg och fördummad på samma gång, som den gången då tandläkaren och dåvarande pojkvännen stod bredvid varann och tittade mig ner i munnen och diskuterade hur duktig jag hade varit...

                
                  Man blir ju ta mig tusan mörkrädd av tandläkarens prislistor!

                                                  /sara